Att veta om något är sant eller inte är viktigt när du tar beslut om hur du ska planera din träning på ett smart sätt. En sak som underlättar för att ta smarta beslut är om du kan luta dig mot någon form av evidens, som betyder bevis eller vetenskapligt stöd. Men vad är evidens och hur pålitligt är det? Styrkecoachen Stefan Waltersson berättar:
Evidens är väldigt förrädiskt. Många gånger används ordet evidens för att belysa något som en odiskutabel sanning. Men vad betyder egentligen ordet och hur pålitligt är det? Rätt använt kan det hjälpa, fel använt kan det stjälpa! Nu ska jag förklara varför.
Om vi tar av skorna på alla i gymmet och räknar deras tår kanske vi ser att alla har 10 tår. Detta räcker dock inte som evidens. För att det ska räknas som evidens måste någon annan titta på samma sak och återigen konstatera att alla har 10 tår var. Nu har det en hög bevisbörda, vilket betyder att sannolikheten är hög för att alla medlemmar i gymmet har 10 tår och vi kan anta att de har 5 på vardera foten. Det är dock inte vetenskapligt vedertaget förrän en tredje studie görs under vetenskapliga premisser och konstaterar att det stämmer.
Nu är det inte längre bara evidensbaserat, utan en vetenskap. Vi vet däremot inte om någon har 4 tår på en fot och 6 tår på den andra, det undersökte vi aldrig. Vi har bara informationen att varje person har 10 tår. Vi vet inte om någon har foten gipsad, om någon är förlamad i sina ben eller ens om någon amputerat ett ben och har 10 tår på en fot. Det har vi inte undersökt. Vi kan anta att varje person har 5 tår på varje fot, att ingen är förlamad och att alla kan gå. Det kan vi anse vara sannolikt eftersom vår erfarenhet av möten med människor tidigare visar att det är vanligt att det förhåller sig på det viset. Utifrån studien har vi dock ingen aning. Den visar bara hur många tår varje person har.
Förmågan att kunna utvärdera kunskap, erfarenheter och utläsa evidens styrs till största del av den kunskapsbas man sitter på. Det betyder att ju mer man kan om ett ämne, ju mer mångfacetterat kan vi utläsa det. Tillsammans med kunskapsbasen behöver vi en förståelse, den skapas av att omsätta kunskapen i praktik vilket leder till erfarenheter. Om vi bara läser böcker, lär vi i bästa fall in fakta. Men för att förstå den behöver vi omvandla det i praktiken och skapa en erfarenhet. Du kan läsa om andras erfarenheter och bedömningar, men inte nödvändigtvis förstå dem till den grad att du kan utvärdera dem (om du själv inte har liknande erfarenheter). Det är en utmaning med att förstå evidens.
Tänk dig att det är som en pyramid, den är uppbyggd av tre sidor. I botten ligger kunskapsbasen, den teoretiska fakta som måste finnas där. Ena sidan är uppbyggd av förståelse och den andra sidan byggs upp av erfarenheter. Tillsammans skapar detta en helhet som gör det enklare att utläsa den så kallade evidensen, som ett slags bevisföring.
Evidens kan ses som ett annat ord för vetenskapliga belägg, vilka talar för eller emot en teori eller hypotes. Självklart ökar möjligheten att kunna göra en mer korrekt bedömning av dessa vetenskapliga belägg i takt med utbildningsgrad. Ofta kan man läsa ett mantra som: Genom att använda metoder som bygger på evidens och beprövad erfarenhet stärks kvaliteten i allt vi gör. Det är bra att vi eftersträvar en sanningsenlig metodik om det är så att vi skriver träningsprogram, dikterar ett kostschema eller håller en kurs. Men vad betyder orden egentligen?
Om jag inte kan räkna, då får jag lita på att det stämmer när det står att ett plus ett är två. Om jag däremot kan räkna, så jag kan förstå det. Om jag dessutom är en jäkel på att räkna, så kan jag förstå att två minus ett blir ett. För då har jag förståelsen i att se logiken och kan göra ytterligare uträkningar från samma grundpremisser. Om jag inte kan räkna däremot så kan jag försöka behålla mitt anseende genom att referera till en bild eller en länk som förklarar det jag utger mig för att kunna. Den så kallade evidensen, helt enkelt.
Evidens är något som associeras till bevis, men har en avsevärt mycket lägre bevisbörda än någonting under de vetenskapliga premisserna. Att en atlet till exempel har tagit ett VM-guld kan ses som evidens för att denne är duktig på träning, ju fler guld atleten tar desto mer evidens får vi för att personen verkligen är duktig. Många använder detta som referens efter avslutad idrottskarriär för att starta en tränarkarriär. Det går inte att bevisa att atleten blir en duktig tränare, men de tidigare framgångarna används som evidens för detta. Ibland verkar det fungera för alla, men du får inga resultat. Byt inriktning. Allting passar inte alla. Vi är väldigt olika som personer och att något är evidensbaserat behöver inte betyda att det fungerar för dig. Eller vice versa för den delen. Ibland kan folk ha de mest konstiga idéerna för sig, men det fungerar för dem. Så vem ska då komma och säga att det är fel?
Evidens bedöms utifrån olika mallar men få metoder evidens prövas. Evidens delas in i fyra grader: 1) säkerställd effekt, 2) trolig effekt, 3) möjlig effekt, 4) otillräckliga bevis för effekt. De tre första innebär att evidens kan finnas men evidens baseras i regel på antalet studier och inte på effekten. Effektiva metoder som baseras på ett fåtal studier kanske därför inte bedöms uppnå evidens. Evidens är inte inskrivet i lagen och ordet saknar en bestämd definition, ändå anses det nästintill ha en vetenskaplig status i flera sammanhang.
Det är således väldigt lätt att falla för frestelsen att förkasta metoder, program och strategier som inte uppnår tillräcklig evidens när de ställs mot evidensbeprövade metoder. Vi skulle till exempel kunna ta 10 atleter och låta dom göra boxjumps varannan dag i 4 veckor. Efter 4 veckor så testar vi deras max i knäböj. Ponera sedan att vi ser en genomsnittlig ökning av deras knäböj med 5kg vid deras maxlyft. Sedan gör vi om samma test på 10 andra personer och de ökar i genomsnitt med 2,5kg i deras maxlyft på samma tid. Nu har vi evidens för att boxjumps ökar ditt max i knäböj. Nu börjar jag skriva träningsprogram för att bli starkare i knäböj och har med boxjumps som en övning.
Programmet jag skrivit kan betraktas som ett evidensbaserat progressionsprogram i knäböj. Det finns det underlag för. Jag säljer 1000 program via min webshop och folk är oerhört taggade på att öka sina max i knäböj. Några stycken ökar, majoriteten gör det inte och några försämrar sina resultat. Är det då fel på programmet? Nej, det är evidensbaserat men det passade inte målgruppen som köpte det. När vi tittar närmare på studien vi gjorde för att kunna få evidens för vår träningsmetod så kan det varit så att jag gjorde studien på otränade individer som hade ökat i knäböj oavsett vilket program eller vilken metod man hade använt. Sedan är det mestadels vältränade individer som köper programmet eftersom man går igång på att det är evidensbaserat och måste vara mycket bättre än vad man har gjort tidigare (detta är ett fiktivt exempel, jag har inte sålt några sådana program).
Med andra ord är evidensen ingen garanti för att något är säkrare eller bättre än något annat, även om sannolikheten oftast är det. Det gäller att vara lika källkritisk mot evidensbaserade metoder som till allt annat. Om det är presenterat som fakta eller vetenskap däremot har det passerat flera led och kommit upp i den grad av genomförda kontroller att det bör anses nästintill obestridligt, även om det även i det fallet bör tas i beaktande att det är kontrollerat utifrån de metoder och den kunskap vi hade just vid tillfället när det genomfördes. En klok vetenskapsman uttryckte sig en gång om att vetenskapen är tidsbestämd. När nya mätmetoder tas i bruk och vi upptäcker nya faktorer som kan påverka resultatet får vi ibland revidera vår sanning även om det är jobbigt.
Det finns en tragisk men fin historia om Semmelweis (född 1818). Han jobbade som läkare på Wiens allmänna sjukhus. Där började han intressera sig för och ville undersöka orsakerna till barnsängsfeber, vilket var väldigt vanligt på sjukhuset där han arbetade. Det bjöds på ett massivt motstånd från överordnade då man inte trodde att det gick att förebygga. Semmelweis blev ändå chef för den första förlossningskliniken 1846 där spädbarnsdödligheten var drygt 13% hög. Det ansågs till och med som ett välkänt faktum att många kvinnor valde att föda barn hemma på egen hand hellre än att föda barn på deras klinik. Andra kliniker hade en spädbarnsdödlighet på drygt 2%, vilket orsakades av barnsängsfeber. Sjukhusen såg likadana ut och använde samma tekniker. Det som skiljde klinikerna åt var personerna som jobbade där och deras rutiner.
Semmelweis nära vän Kolletschka stack sig i fingret med en kniv han använde vid en obduktion och detta ledde till en infektion, som han sedan dog av. Obduktionen av Kelletschka visade ett liknande patologiskt tillstånd som hos kvinnorna som dött av barnsängsfeber Semmelweis uppmärksammade detta och började misstänka att det kanske var något ämne från liken som orsakade barnsängsfebern och spädbarnsdödligheten.
Han införde en policy som sa att klinikens anställda var tvungna att tvätta sig med klorerat kalk efter obduktionerna innan de gick vidare till barnafödande. Dödligheten sjönk från 12,24% till 2,38%! Trots detta ansågs hans observationer gå emot den gängse vetenskapliga uppfattningen, som då var att samtliga sjukdomar berodde på en obalans kring de fyra grundläggande kroppsvätskorna. En teori som kallas dyskrasi. Man sa också att även om Semmelweis skulle ha rätt i sitt antagande, så skulle det vara för ansträngande att behöva tvätta händerna varje gång man skulle undersöka en gravid kvinna.
Man ansåg att Semmelweis upptäckt saknade grund, eftersom ingen förklaring till hans upptäckt kunde presenteras. Hans tankegångar ansågs vidskepliga och religiösa. Semmelweis drabbades senare av ett nervsammanbrott och fördes till ett mentalsjukhus, där han senare avled av blodförgiftning som ska ha liknat barnsängsfeber orsakat av en infektion i ett finger. Först efter Semmelweis död utvecklades bakterieteorin om sjukdomar, och Semmelweis är nu (efter sin död) erkänd som en pionjär inom området.
Poängen är att något inte behöver vara sant eller användbart bara för att det är evidensbaserat och tvärtom, på samma sätt som massiv evidens inte alltid betyder att något alltid funkar eller är den bästa lösningen. Evidens är inte för den sakens skull ovidkommande. Du vill ändå kunna mäta något för att dra mer välgrundade slutsatser, och om något är evidensbaserat så är sannolikheten att det stämmer troligtvis större. Ändå kan begreppet evidens vara förrädiskt och riskera att missleda dig i dina intuitioner om du blir rädd för att prova på nya metoder. Då kan det vara bra att dra sig till minnes pionjären Semmelweis och hans upptäcker på kliniken, genom att faktiskt prova något nytt.
Stefan Waltersson är tränare, coach och skribent. Han är certifierad Westside Barbell special strength coach, kinesiolog, undersköterska, grundare av av Seminoff Sport & Rehab i Hindås utanför Göteborg och har bland annat föreläst på Sahlgrenska. När han inte coachar klienter eller föreläser skriver han böcker. Hans första e-bok Perfect Squat in 5 minutes: Learn why your squat is like a fingerprint finns utgiven på Amazon. Köp och ladda ner Stefans e-bok här.
